Tvisten om honungsmärket Manuka blir allt klibbigare

Många mat- och dryckesproducenter känner stolthet över sina produkters lokala arv.

Oavsett om det är rött vin som produceras i Chianti-regionen i Italien eller single malt- whisky från Islay, Skottland, så utgör den kulturella identiteten en stor del av attraktionskraften i dessa produkter.

Ett exempel på en produkt med tydliga antipodiska rötter är Manukahonung, som produceras från bin som livnär sig på pollen från Leptospermum scoparium-växten. Manukahunung var en relativt okänd produkt ända tills för bara några år sedan, när den uppmärksammades för sina antibakteriella och läkande egenskaper. Sedan dess har Manukahonung blivit en hett eftertraktad ingrediens inom hälso- och skönhetsbranschen.

Men i takt med produktens ökade popularitet, har även debatten om dess sanna ursprung eskalerat mellan grannländerna Australien och Nya Zeeland.

Problemet ligger i att den åtråvärda Leptospermum scoparium-växten, som finns i och produceras av bägge länderna, där har olika namn. I Nya Zeeland kallas växten för Manuka, medan den i Australien heter ”tea tree”. Detta har av förståeliga skäl inneburit fördelar för New Zealands Manukaproducenter som vid årskiftet beviljades ett certifieringsmärke av Storbritanniens varumärkesmyndighet för organisationen ”New Zealand Manuka Honey Appellation Society”. Enligt tidningen The Guardian innebär certifieringen att köpare i Storbritannien garanteras att Nya Zeeland-producerad Manukahonung innehåller vissa egenskaper, som inte kan garanteras om honungen producerats i Australien.

Föga överraskande har beslutet missgynnat de australiska Manukaproducenterna, men för dem är de framför allt en fråga om stolthet, då de anser att växten faktiskt har sitt sanna ursprung i Australien och inte i Nya Zeeland.

I Australien hävdar man att växten “föddes” på deras önTasmanien and därifrån spred sig till Nya Zeeland. Därför har ”Australian Manuka Honey Association” beslutat sig för att formellt motsäga sig Storbritanniens certifieringsmärke för nyzeeländsk Manukahonung i ett försök att i slutändan få ensamrätt på att få sälja honung under namnet Manuka. Enligt organisationen kommer de att hänvisa till gamla dokument från 1700-talet, för att bevisa växtens australiensiska arv.

Ägandet av vad som från början tycktes vara en ganska enkel matvara har således utvecklats till något långt klibbigare än vad de flesta hade kunnat förutse. Även om det kan tyckas att Nya Zeeland för närvarande har fördelen när det gäller att hävda äkta ägande, kan detta snabbt förändras om Australien verkligen kan erbjuda de historiska bevis de påstår sig ha.

Text: CompuMark