Först ut i vår nya testblogg är Panasonic GH4. Det är en spegellös systemkamera som fått extremt mycket ros i annan press och det tar inte lång stund innan jag förstår varför, även om jag som gammal analog stillbildsfotograf inte är beredd att ge den full pott i allt.
Låt mig till att börja med konstatera att Panasonic GH4 (Panasonic Lumix DMC-GH4) inte är något du ställer fram till kunden som är ute efter en semesterkamera. Den är för dyr, den är kanske aningen stor och den är nog faktiskt för avancerad. Men framför allt: den ger resultat som en random semesterfotograf förmodligen inte riktigt ser och är beredd att betala för. Japp, trots min brasklapp i inledningen ger den är apparaten bilder i toppklass.
Jag har prövat kameran med två fasta objektiv, ett på 45 mm och ett på 15. 45:an (Leica Macro-Elmarit 1:2,8 45) är ett bra så kallat porträttobjektiv, medan 15-gluggen (Leica Summilux 1:1,7 15) är en bra allroundvidvinkel. Båda är också ruggigt skarpa och ger intryck av att vara ytterst välbyggda rent mekaniskt.
Liten sensor
Låt mig också klargöra detta: kameran är ingen så kallad fullformatskamera. Det vill säga den har en mindre sensor än de kameror som yrkesfotografer helst använder, av skäl som högst påtagligt påverkar bildresultatet. Sensorn är mindre även jämfört med de som är vanligast i systemkameror i konsumentklassen, APS-C. GH4 använder det så kallade Micro Four Thirds-formatet. Men misstolka inte den här informationen. Det rör sig trots formatet om en kameran med klara yrkesambitioner.
Filmess
En av GH4:ans främsta egenskaper handlar paradoxalt nog om förmågan att filma. Det har gjorts stora nummer av att den filmar i 4K-upplösning och det med en kvalitet som gör att somliga hävdar att kameran når upp till nivåer som annars bara väldigt mycket dyrare filmkameror gör. Jag kan inte bedöma riktigheten i sådana påstående, men jag ser att resultatet blir faktiskt förbluffande bra (förbluffande i synnerhet med tanke på att kameran faktiskt inte kostar mer än cirka 10 000 plus moms).
Det går att filma i en mängd olika format, men grejen med den här kameran är alltså 4K-upplösningen som ger synnerligen detaljrika bilder, förutsatt förstås att du använder ett hyggligt objektiv.
Hantering
Det första som slår mig när jag får kameran i handen är de rejält tilltagna rattarna på kamerans ovansida, med vilka du väljer fotograferingsläge. De är två till antalet och tillräckligt stora för att kunna hanteras med handskar. Ratten för val av exponeringsläge och stillbild eller filmning går dessutom att låsa för att undvika att hamna fel när det hettar till under fotosessionen.
Övriga knappar är, som det heter, logiskt placerade och lätta att nå. Hela upplägget känns genomtänkt och den solida konstruktionen skänker en gedigen känsla över hela handhavandet.
Det enda egentliga smolket är inställningsratten på baksidan av kameran. Den är i minsta laget och hanteringen försvåras lite av utformningen runt den, med en utbuktning som påverkar greppet om ringen negativt.
Kameran må se stor ut på bild men faktum är att den känns nätt. Inte direkt liten, men markant mindre än spegelförsedda systemkameror. Konstigt vore det annars, men det är ett faktum värt att påpeka eftersom chansen att kameran kommer med ökar omvänd proportion mot dess storlek.
Kort sagt: GH4:an får gärna följa även när det inte står Uppdrag i kalendern.
Högklassig skärm
En av de först överraskningarna kameran bjöd på är den utfällbara skärmen på baksidan. Att den går att vrida och vända på alla möjliga sätt är förstås bra, men den stora stjärnan får den för kvaliteten. Bilden är ljusstark, skarp, kontrastrik och touch-funktionen fungerar förstklassigt. Du kan bland annat välja fokuspunkt genom att peka på skärmen, och även hantera allehanda inställningar.
Sökarens skärm – det är alltså ingen optisk sökare här – imponerar också på motsvarande sätt.
Fokuseringen är för övrigt snabb och exakt. Jag kan naturligtvis inte mäta tiden på något trovärdigt sätt, men hastigheten räcker gott och väl till för allt tänkbar fotografering. Även den följande fokusen, vid exempelvis sportfotografering, är tillräckligt snabb och exakt för att göra kameran högst användbar under barnens fotbollsmatcher.
Wifi – jatack
Som alla moderna kameror (borde vara) är GH4:an utrustad med wifi. Du kan ansluta till en telefon eller platta och styra kameran därifrån, eller ladda över bilder. Det går också att ladda upp bilder på nätet direkt från kameran, förstår jag. (Det är ingen funktion jag känner mig redo för att testa just nu …)
Bildkvalitet – good enough i toppklass
Jag hade egentligen tänkt att hoppa över det här med bildkvalitet i det här inlägget. Sen insåg jag att det vore högst märkligt att redogöra för sina intryck av en kamera utan att nämna något om bildkvaliteten. Men saken är den att bilderna blir bra. Väldigt bra. Kvaliteten är så pass hög att det med lite god vilja skulle gå att jämföra med fullformatskameror. Eller … nja, inte riktigt faktiskt. Det är tveklöst en bit kvar dit. Men i normala storlekar torde Kalle på torget inte se någon skillnad. Det kan bli verkligt skarpt och färgåtergivningen är balanserad.
Upplösningen ligger på 16 megapixel, vilket inte ser mycket ut för världen på papperet. Men det räcker. Och blir så gott som alltid över.
Exponeringsmätningen, alltså den som bestämmer hur ljus eller mörk bilden ska bli, fungerar synnerligen bra och jag har inte lyckats få den att missa någon gång (mer än när man har konstnärliga uppfattningar om hur ljus en bild borde bli, som inte stämmer med kamerans programmering) och oftast träffar den helt rätt.
Bilder direkt ur kameran.
Optik: Leica Macro Elmarit 45/2,8 ASPH
(klicka på bild för full storlek):
Lika mycket videokamera som stillbildsdito
Panasonic GH4 är en sällsynt prisvärd kamera. Den har ett format som gör den lätt att hantera och lätt att transportera. Bildkvaliteten gör att den definitivt lirar i den högsta divisionen och dess egenskaper som filmkamera imponerar tveklöst och räcker till för yrkesmässig användning. Så det är inte helt lätt att lämna tillbaka kameran till PR-byrån som lånat ut den.
Samtidigt är det inte kameran jag sätter upp på önskelistan för julen 2015. Men det beror på mina behov och preferenser. Jag är helt enkelt inte en filmare. Jag är störs inte av lite större kameror och den lilla sensorn gör att den ändå inte riktigt når upp till den nivå i bildkvalitet jag eftersöker, eller kanske snarare den slags bildkvalitet jag föredrar. Därför lägger jag hellre till några tusenlappar för nå dit.
Men jag skulle rekommendera den varje dag till någon som gillar rörlig bild lika mycket som stillbild. Eller heck, rentav till den som inte ens bryr sig om stillbild. Det här är en videokamera lika mycket som en stillbildskamera.
______
Om IT-Kanalens testblogg
Vi gillar prylar. Du gillar prylar. Därför startar vi IT-Kanalens testblogg. Vi kommer (än så länge) inte att genomföra regelrätta, grå tester med testprotokoll och metoder à la Statens Provningsanstalt (ok, de heter Sveriges Tekniska Forskningsinstitut idag). Istället tar vi in produkterna i våra dagliga rutiner under en period för att se hur de fungerar i praktiskt arbete eller åtminstone praktisk användning. Varpå vi så att säga delger världen våra uppfattningar, insikter och åsikter om produkterna här.
