Under lång tid har vi delat upp säkerhet i två tydliga områden: den digitala världen och den fysiska världen.
Den ena har handlat om brandväggar, identitetshantering och cybersäkerhet. Den andra om passersystem, stängsel, kameror och bevakning.
Men den uppdelningen håller inte längre.
På en säkerhetskonferens presenterades ett perspektiv som fångar den förändring många organisationer redan känner av i praktiken: vi lever i en cyberfysisk värld, där teknik, fysisk infrastruktur och människan bildar ett sammanhängande system. Det är också där de största säkerhetsutmaningarna uppstår.
När tre världar blir en
- Den digitala världen är välbekant för de flesta IT-chefer. Här finns ransomware, molnsäkerhet, AI-baserade attacker och identitetskapningar.
- Den fysiska världen är lika konkret: datacenter, kontor, produktionsanläggningar och kritisk infrastruktur måste skyddas mot intrång och sabotage.
- Den tredje komponenten är människan.
Det är ofta där säkerhetskedjan brister. Insiderhot, social manipulation, leverantörsberoenden och felaktiga beslut kan bli länken som förbinder en digital sårbarhet med en fysisk konsekvens. Det är därför begreppet cyberfysisk säkerhet blir allt mer relevant.
Datacentret är inte längre bara en IT-fråga
En av talets mest intressanta poänger handlar om hur datacenter förändrat sin roll i samhället.
Tidigare kunde ett datacenter betraktas som en teknisk anläggning. I dag utgör det en del av samhällets kritiska funktioner. Betalsystem, banker, vård, myndigheter och företag är beroende av molninfrastruktur som i grunden fortfarande består av fysiska byggnader med elförsörjning, kylning och kommunikationslänkar.
Konsekvensen blir att ett fysiskt angrepp mot digital infrastruktur kan få samma effekt som ett omfattande cyberangrepp.
För IT-ledare innebär det att frågor som tidigare betraktades som fastighetsfrågor eller säkerhetsavdelningens ansvar nu också måste ingå i den digitala riskbilden.
Leverantörskedjan är den nya frontlinjen
Ett annat tema är hur angripare allt oftare söker den enklaste vägen in.
Det handlar inte alltid om att hacka en organisation direkt.
I stället kan vägen gå genom konsulter, underleverantörer, driftpartners eller personer med legitim åtkomst till känsliga system.
Det förändrar kraven på säkerhetsarbetet.
Zero Trust handlar därför inte bara om teknik. Det handlar också om att förstå vem som faktiskt har tillgång till verksamhetens mest kritiska funktioner – och varför.
Sverige har en särskild utmaning
Sverige är ett av världens mest digitaliserade länder. Det ger stora konkurrensfördelar.
Men samma digitalisering innebär också en större attackyta.
Myndigheter, kommuner och företag hanterar enorma mängder digital information och är beroende av uppkopplade tjänster för att verksamheten ska fungera.
Säkerhetspolisen och MSB har under flera år beskrivit hur cyberangrepp, sabotage och underrättelseverksamhet blivit en del av den samlade hotbilden mot Sverige.
Det innebär att IT-avdelningen inte längre kan arbeta isolerat från övriga säkerhetsfunktioner.
AI förändrar spelplanen
Den cyberfysiska utvecklingen förstärks dessutom av AI.
Angripare kan automatisera phishing, skapa trovärdiga deepfakes och analysera organisationers svagheter betydligt snabbare än tidigare.
Samtidigt kan försvarssidan använda AI för att upptäcka avvikelser, prioritera incidenter och identifiera riskmönster.
Tekniken blir alltså både ett hot och ett försvar.
Det gör den mänskliga faktorn ännu viktigare.
Från cybersäkerhet till verksamhetssäkerhet
Den viktigaste slutsatsen är kanske att cybersäkerhet inte längre kan betraktas som en specialistfråga för IT-avdelningen.
Den måste bli en del av verksamhetens övergripande säkerhetsarbete.
Det innebär bland annat att:
- IT, fysisk säkerhet och HR behöver arbeta närmare varandra.
- Leverantörsrisker måste granskas löpande.
- Behörigheter och insiderhot behöver följas upp kontinuerligt.
- Incidentövningar bör inkludera både digitala och fysiska scenarier.
- Ledningen måste betrakta cyberfysisk säkerhet som en strategisk fråga, inte bara en teknisk.
Den kanske viktigaste insikten är därför också den enklaste:
Vi behöver sluta tänka på cyber och fysisk säkerhet som två separata världar.
De har redan blivit en.
Av Annika Guldroth
