Europa diskuterar i allt högre grad digital suveränitet.
EU investerar i datacenter, superdatorer och nya AI-initiativ för att minska beroendet av amerikanska och kinesiska teknikplattformar.
Samtidigt presenterar regeringar nationella strategier för att stärka konkurrenskraften i den globala AI-ekonomin. Ambitionerna är höga och investeringarna omfattande. Ändå finns en risk att debatten fokuserar på fel saker. Suveränitet i en AI-ekonomi avgörs inte i första hand av var datacenter står, utan av hur organisationer hanterar sina tekniska beroenden, menar Thomas Aardal, CTO på Nagarro Nordic.
AI har snabbt blivit en strategisk teknik för både företag och nationer. När system som analyserar data, fattar beslut och automatiserar processer blir en del av verksamheters kärnprocesser förändras också frågan om kontroll. Det är i denna kontext som AI-suveränitet har seglat upp som en central fråga i Europas teknik debatt.
Internationellt diskuteras AI-suveränitet ofta i fyra dimensioner: data, infrastruktur, modeller och talang. De två första dimensionerna dominerar den europeiska debatten. Var data lagras och hur infrastrukturen ska säkras diskuteras flitigt. Det är viktiga frågor, men de riskerar att dölja en mer grundläggande utmaning. De företag som kontrollerar modellerna och kompetensen kommer i praktiken också att forma hur tekniken används.
Samtidigt visar erfarenheten från många företag att den största utmaningen sällan är tillgången till teknik. Den handlar om förmågan att använda tekniken på ett sätt som skapar verkligt värde. Många företag experimenterar i dag med AI i olika delar av verksamheten. Men betydligt färre har lyckats omsätta dessa initiativ i mätbara affärsresultat. Internationella analyser visar att en majoritet av organisationer fortfarande befinner sig i pilot- eller experimentstadiet när det gäller AI-implementationer.
Thomas Aardal CTO Nagarro Nordic
Digital suveränitet diskuteras ofta i geopolitisk terminologi. För de flesta företag är den i praktiken en fråga om risk. Svenska företag behöver förstå vilka system som är affärskritiska, vilka tekniska beroenden som finns och vilka konsekvenser dessa beroenden kan få om leverantörer förändrar sina villkor eller prioriteringar. Samtidigt ställer nya europeiska regelverk ökade krav på att organisationer faktiskt kan visa kontroll över sina system, sina leverantörer och sina digitala risker och beroenden.
Det innebär också att alla system inte behöver vara suveräna. I praktiken handlar det om att skilja mellan olika nivåer av beroenden. Vissa system utgör själva motorn i verksamheten och måste kunna utvecklas och styras utan att företagen är beroende av en extern leverantörs prioriteringar. Andra funktioner är stödprocesser där företag bör ha alternativ och möjlighet att byta leverantör över tid. I den tredje kategorin finns standardiserade system där beroenden i praktiken är svåra att undvika och där det kan vara rationellt att acceptera dem.
Det avgörande är inte att eliminera alla beroenden. Det avgörande är att förstå var de finns och vilka risker de innebär.
När AI blir en del av kärnverksamheten förändras också ledningens ansvar. Frågor som tidigare betraktades som tekniska blir plötsligt strategiska. Styrelser och ledningsgrupper behöver förstå vilka AI-system organisationen använder, hur de är integrerade i verksamheten och vilka risker som följer med beroendet av externa plattformar.
Den globala konkurrensen inom AI handlar därför inte bara om teknisk kapacitet. Den handlar också om organisatorisk förmåga. De företag och ekonomier som lyckas koppla teknisk innovation till tydlig styrning och ansvar kommer att ha ett avgörande försprång.
Europa har stark forskning, avancerad industri och hög digital mognad. Men om regionen ska stärka sin position i den globala AI-ekonomin räcker det inte med investeringar i infrastruktur eller nya regleringsinitiativ. Det krävs också organisationer som förstår hur tekniken påverkar deras verksamhet och som kan fatta strategiska beslut om hur den ska användas.
AI-suveränitet är därför i grunden inte en teknisk fråga. Den är en fråga om ledarskap.
Och många av de viktigaste besluten kommer inte att fattas i Bryssel eller Washington, utan i företagens styrelserum.
/ Thomas Aardal, CTO på Nagarro Nordic
