EU:s digitala produktpass blir inom kort verklighet även för svenska företag.
Det blir en utmaning för många, men innebär flera fördelar för de som kommer igång i tid.
För 100 år sedan sa Henry Ford: “Kvalitet innebär att göra rätt när ingen ser på.”
Idag ser alla på – särskilt när det kommer till hållbarhet. Behovet av transparens, cirkularitet, spårbarhet och efterlevnad har gjort hållbarhet till en av de främsta punkterna på dagordningen. Ett kommande EU-initiativ lägger redan nu direkt press på de europeiska företagen när det gäller att öka transparens och hållbarhet genom hela värdekedjan.
Det handlar om det så kallade digitala produktpasset (DPP) som förpliktar europeiska företag som omsätter mer än 150 miljoner euro per år att rapportera sitt CO₂-avtryck, förbinda sig till att minska detta och även införa cirkulära metoder. När initiativet träder i kraft varierar från bransch till bransch, men det kommer i slutändan att omfatta samtliga branscher. Först ut är batteribranschen som omfattas av de ställda kraven redan 2027, och fram till 2030 kommer DPP successivt att introduceras i industrier som bland annat textil, järn- och metall.
Ett digitalt databibliotek
Men vad är då ett digitalt produktpass? Det kan bäst beskrivas som ett digitalt bibliotek som lagrar data om en fysisk produkt genom hela dess livscykel – från råvarudata över tillverkningsprocessens klimatavtryck till information om korrekt återvinning.
Filip Stål, Nordenchef PTC
Det finns i nuläget inte många exempel på detta, men ett som är värt att lyfta fram är det brittiska klädmärket Nobody’s Child som är en av DPP-pionjärerna på den europeiska marknaden. Även om DPP inte kommer att omfatta textilbranschen förrän 2030, har Nobody’s Child redan implementerat passet i så pass hög grad att de inom kort kommer att kunna spåra varje enskild fiber i ett par jeans tillbaka till den enskilda bomullsfabriken. Samtliga jeans är dessutom utrustade med en QR-kod så att konsumenten kan se såväl skötselråd som klimatavtryck.
Nobody’s Child är dock fortfarande ett av väldigt få exempel på företag som aktivt har valt att implementera DPP i sin verksamhet. Detta är synd, av flera anledningar. Först och främst då det är en stor möjlighet för det enskilda företaget att bidra till branschens gröna omställning. En annan anledning är de regulatoriska konsekvenserna. De företag som inte följer de uppsatta reglerna kan komma att få stora böter för varje produkt som säljs utan ett giltigt DPP. De produkter som inte uppfyller kraven kommer inte att tillåtas att säljas inom EU, något som gäller för samtliga tillverkare som importerar till EU.
En lika viktig anledning enligt mig är dock att svenska företag, och även nordiska företag generellt, kan använda DPP-lagstiftningen som en strategisk konkurrensfördel. Det kan handla om möjligheten att särskilja sig från konkurrenterna eller använda den data som implementeringen av DPP medför för att få nya insikter och en bättre grund för beslutsfattande. Andra fördelar inkluderar möjligheterna att bygga upp nya affärsmodeller relaterade till exempelvis förebyggande underhåll samt att utveckla och implementera mer hållbara produktdesigner.
Sverige och de andra skandinaviska länderna har dessutom en fördel i att vägen till DPP-efterlevnad kommer att vara kortare då de generellt har kommit längre i digitaliseringen än många andra europeiska länder. Med det sagt kommer det för många företag fortfarande att innebära en hel del arbete, inte minst för de som fortfarande arbetar med Excel och pappersdokumentation. DPP kommer nämligen att kräva att företag arbetar på en helt annan nivå när det kommer till data när det gäller insamling, delning och bearbetning såväl internt som externt gentemot sina leverantörer. I Nobody’s Childs fall innebär detta att de har behövt samla in totalt 110 datapunkter per produkt avseende allt från fibermaterial till energikällor.
Många företag står med andra ord inför stora, inledande investeringar vad gäller att bygga upp den nödvändiga infrastruktur som kan samla in och utbyta data på ett effektivt och säkert sätt. Men i detta finns också många möjligheter; enligt mig är implementeringen av DPP-lagstiftningen ett utmärkt tillfälle att bygga upp en digital röd tråd genom hela värdekedjan – från design och tillverkning till underhåll, service och återvinning. Detta är något Nobody’s Child redan har kommit igång med, och jag är övertygad om att de kommer att få en stor fördel när DPP-kraven på allvar träder i kraft.
Det viktiga är dock att börja i det lilla – tänk i projekt och börja kartlägga dataflödet genom hela er värdekedja. Redan där har ni kommit en stor bit på vägen och minskar risken för att missa tåget och bli stående på perrongen.
