Datasuveränitet har funnits på agendan sedan GDPR infördes 2018, men har länge varit en fråga som fått relativt lite uppmärksamhet.
I takt med att datamiljöer, regelverk och det geopolitiska läget blivit alltmer komplext har ämnet däremot seglat upp som en central strategisk fråga.
Datasuveränitet erbjuder organisationer ett sätt att minska risker genom att skapa tydligare kontroll över var data finns, hur den används och vilka lagar den omfattas av.
Samtidigt befinner sig många organisationer fortfarande i ett tidigt skede när det gäller faktisk implementering. Även om förståelsen för hur lagstiftning varierar beroende på datatyp, geografisk plats och var i livscykeln data befinner sig har ökat, återstår mycket arbete innan datasuveränitet är fullt integrerat i verksamheternas operativa och strategiska planering.
En bidragande orsak är att datasuveränitet ofta upplevs som svårgripbart. Gränsdragningen mellan datasuveränitet, datahantering och datasäkerhet är inte alltid tydlig, vilket gör det svårt att omsätta ambitioner i praktiken. Ändå är detta nödvändigt. Organisationer som vill stärka sin datasuveränitet måste göra det utan att kompromissa med befintliga åtgärder för säkerhet och motståndskraft.
Edwin Weijdema, Field CTO EMEA & Cybersecurity Lead på Veeam
Data överallt och utmaningen att skapa kontroll
För att bygga en motståndskraftig strategi för datasuveränitet krävs först och främst kontroll över egen data. Det är lättare sagt än gjort. Bara under 2024 skapades, samlades in och konsumerades 149 zettabyte (149 biljoner gigabyte) data globalt, och siffran väntas stiga ytterligare under 2025. I takt med att AI-användningen ökar kommer datavolymerna dessutom att växa ännu snabbare.
Att skapa motståndskraft i denna datamängd handlar inte enbart om tekniska skydd som brandväggar. Det kräver robusta säkerhetskopior, tydlig styrning av datas livscykel och möjligheten att flytta data mellan olika miljöer vid behov. Här uppstår ofta en konflikt. När organisationer försöker uppfylla krav på datasuveränitet tenderar vissa att införa alltför strikta begränsningar, vilket kan minska både dataportabilitet och säkerhet.
Datamotståndskraft förutsätter nämligen att data kan flyttas till alternativa platser för backup, återställning eller skydd. Om data låses in till följd av bristfälligt genomtänkta suveränitetskrav riskerar organisationen att försvaga sin förmåga att hantera incidenter.
Nya regelverk som EU:s Data Act och AI Act visar tydligt att datasuveränitet inte handlar om att isolera data i en enda lokal miljö. En hållbar strategi måste ta hänsyn till regulatoriska krav och samtidigt balansera organisationens riskaptit, operativa behov och krav på motståndskraft genom hela livscykeln för data.
Ingen universallösning
Datasuveränitet ser olika ut beroende på verksamhet, bransch och regulatoriska krav. Därför finns det heller ingen lösning som passar alla.
För organisationer med mycket höga krav på kontroll kan lokala lösningar vara det bästa alternativet, eftersom all data då hålls helt under egen kontroll. Nackdelen är ofta högre kostnader och begränsad flexibilitet. I andra änden av spektrumet finns suveräna molnlösningar, där data hanteras i molnmiljöer med tydliga geografiska och juridiska ramar. Dessa kan fungera väl för organisationer med färre restriktiva krav, men innebär samtidigt ett beroende av leverantören.
Många organisationer väljer i stället en hybridstrategi, där lokala miljöer kombineras med molnlösningar. Det ger möjlighet att anpassa graden av kontroll och flexibilitet utifrån datatyp och användningsområde. Oavsett val är det avgörande att först förstå sina specifika krav på datasuveränitet, från skapande till radering av data.
Från datas början till dess slut
En motståndskraftig strategi för datasuveränitet måste omfatta hela livscykeln för data. Varje steg, från insamling och lagring till bearbetning, delning och radering, innebär olika risker och krav.
I de tidiga faserna handlar det om laglig insamling, tydlig ägandestruktur och efterlevnad av GDPR. Under lagring och bearbetning krävs stark kryptering, åtkomstkontroller och spårbarhet för att säkerställa både säkerhet och suveränitet. Kontinuerlig övervakning är nödvändig för att visa att data används korrekt och i rätt jurisdiktion.
När datamängderna växer, inte minst genom AI, blir detta arbete ännu viktigare. Organisationer som saknar tydliga processer riskerar snabbt ökade kostnader och försämrad kontroll. Genom att förstå datans kontext, var den finns, hur den används och vilket värde den har, kan organisationer fatta mer informerade beslut och arbeta proaktivt i stället för reaktivt.
En mogen datastrategi integrerar datasuveränitet och datasäkerhet i ett gemensamt ramverk. Genom att balansera risker, affärsnytta och regulatoriska krav kan organisationer stärka sin motståndskraft utan att offra flexibilitet. Det är i den balansen som verkligt hållbar datasuveränitet uppstår.
Edwin Weijdema, Field CTO EMEA & Cybersecurity Lead på Veeam
