Medan AI ständigt blir bättre på att generera mjukvara, är dess kapacitet idag inte ens nära att kunna ersätta utvecklare helt och hållet.
Samtidigt kan AI spela en avgörande roll i att mildra bristen på erfarna utvecklare, genom att tekniken kan optimera och påskynda mjukvaruutvecklingsprocessen.
AI är redan idag ett vanligt förekommande hjälpmedel i utvecklingsprocessen. I ganska många år har vi använt den för att automatisera utvecklandet av ny programvara och på så sätt öka effektiviteten. AI-tekniken passar bra, eftersom den fungerar väl för en strukturerad och regelstyrd verksamhet som programutveckling. AI genererar kod – det är den bra på.
Att vi strävar efter en mer effektiv utveckling beror bland annat på att behovet av ny programvara har ökat närmast exponentiellt, samtidigt som antalet utvecklare inte ökat i samma takt.
Allt går inte att automatisera
Generativ AI, som nyligen slog igenom, tar nu nästa steg i att ”utveckla utvecklandet”. Här handlar det inte bara om att ta fram kod, utan om att faktiskt förstå koncept och sätta ihop något som liknar ett helt program. Men allt kan inte automatiseras. Utvecklare behövs fortfarande eftersom det utvecklingsarbete som blir kvar inte bara är tekniskt – utan mer övergripande och abstrakt.
Ett hinder som nu seglar upp på agendan är hur vi ska hantera äganderätten till den data som tränar generativa AI-verktyg. Alla mjukvaruföretag lever på sin kod, deras Intellectual Property är alltså själva kärnan i verksamheten. Men vad händer när AI använder programvarukod som ägs av någon annan för att skapa ett nytt program? Vem äger den kod som genereras av en AI?
Är det ens möjligt att spåra kodens ursprung? En AI är en ”black box” där vi inte vet vad som händer. Detta gör att spårbarheten går förlorad, och dessutom kan vi inte lita på att säkerheten är tillräckligt bra när vi inte vet var koden kommer från.
AI som en del av den demokratiska utvecklingen
Niklas Enge, Nordenchef för Progress Software
AI kan också väcka förhoppningar om en mer demokratisk utveckling ifråga om programmering, så att fler kan arbeta med utveckling. Även detta skulle kunna minska trycket efter arbetskraft i branschen. Och visst har det pratats mycket om no-code/low-code: Alla människor ska kunna designa sina egna applikationer, kanske med hjälp av diverse dra-och-släpp-verktyg. Tillvägagångssättet innebär att klyftan mellan de med kunskap om mjukvaruutveckling och de andra bryggas över.
Faktum är att många avancerade användare redan tagit sig lite närmare programmering, t.ex. genom att använda avancerade formler i Excel. Man måste åtminstone säga att många över tid fått mer kunskap i hur man styr programvaror.
När AI-demokratiseringen också blir ett problem…
Samtidigt finns det problem med att låta ”alla” programmera: Främst handlar det om säkerhet och regelefterlevnad. Ju mindre kunniga utvecklarna är desto större risker, helt enkelt. Det är också av detta skäl en trend mot ökad demokratisering har följts av den trend vi ser idag, nämligen att IT-avdelningarna centraliserar mjukvaruutvecklingen igen.
Slutsatsen är att utvecklarnas uppgifter kommer att fortsätta vara viktiga även i framtiden. De kommer dock att förändras och vara på en förhöjd abstraktionsnivå. Rutinuppgifterna övertas av en allt smartare AI, medan människan tar det mer övergripande och större perspektivet. På detta sätt kanske bristen på utvecklare inte förvärras ytterligare, men än så länge verkar det inte som att AI kommer göra någon arbetslös.
Niklas Enge, Nordenchef för Progress Software
