Sveriges teknikpolitik kännetecknas av fragmentisering, kortsiktighet och underfinansiering.
Genom att sprida resurser över ett stort antal aktörer och initiativ blir det lite av mycket, och få saker med spets och varaktighet.
Att enbart trona på minnet från fornstora dagar är inte ett recept för framgång. Då krävs istället prioritering och fokusering.
Patrik Sandgren, områdesansvarig för forskning, innovation och industriell utveckling på Teknikföretagen, ser behov av att våga välja. I detta blogginlägg delar han med sig av sina tankar om varför Sverige behöver en teknik- och innovationsstrategi. Patrik Sandgren är även styrelseledamot i IoT Sveriges styrelse.
Sverige har genererat produkter i världsklass
Ericssons huvudkontor i Kista, foto Adobe Stock.
Svensk industri har tydliga styrkeområden. Kunskap inom fordon, telekom och liknande komplexa system har transformerats till lösningar som genererat exportintäkter och skapat välfärd. Det har genererat produkter i världsklass som fått globalt marknadsgenomslag. ABB, Ericsson, Volvo Cars, Saab och Scania använder alla Sverige som bas och de fortsätter att investera stora resurser i långsiktig och framåtblickande forskning och utveckling (FoU). Satsningarna sker ofta i nära samarbete med offentliga aktörer på regional och lokal nivå. Det är ett samarbete som gynnar och gynnat alla aktörer, påtagligt ofta manifesterat genom strategiska innovationsprogram.
En investerad krona ger sju kronor tillbaka
Sedan 2013 har strategiska innovationsprogram varit ett av de främsta verktygen för staten att stimulera FoU. Syftet har varit att skapa arenor för samverkan mellan företag, institut och akademi som föder nya idéer och stärker industrin och övriga samhället. Under de 10 år programmen varit aktiva har de genererat innovationer som i genomsnitt motsvarar 7 kronor per investerad krona. Deras förmåga att skapa ett ekosystem för nya produkter, processer och kunskap har varit ett framgångsrecept.
Nedskärningar i forskning och utveckling
Möjligheterna att hålla igång detta innovationssystem har dock minskat. Istället för att, som våra konkurrentländer, satsa för framtiden och omfamna digitalisering har regeringen beslutat att vila på gamla lagrar. Offentlig FoU har därför skurits ner med följden att samarbetssatsningar skjutits på framtiden eller avfärdats som kontraproduktiva.
Visionslösheten och den påtagliga avsaknaden av en teknik- och innovationsstrategi har medfört att insatser kommer slumpmässigt, ofta utan framförhållning eller koordinering. Konsekvensen har blivit en påtagligt försämrad verkningsgrad där Sverige upplevs sakna fokus. Utvecklingen har även observerats av samarbetsorganisationen OECD som med rätta är bekymrade. Det blåser kallt i Sverige.
Det går att vända den negativa utvecklingen
I höst kommer en forsknings- och innovationsproposition. Den kommer att föregås av en industristrategi. Detta är två viktiga verktyg där regeringen kan peka ut visioner och vända den nuvarande utvecklingen. Vad som skulle behövas är ökade anslag till FoU, visioner för Sverige som teknikland och förnyade satsningar på strategiska innovationsprogram. Samverkan, långsiktighet och prioriteringar ligger i industrins intresse, det borde även omfamnas av politiken och manifesteras i politik.
