Snart kommer chattbotarna att kunna skratta åt dina skämt.
De vet dessutom när du kommer att skratta – innan du själv är medveten om det.
Det visar en ny avhandling som bland annat undersökt ögonrörelsemönster kopplade till skratt.
Dialogsystem syftar på teknologier som exempelvis chattbotar eller konversationsagenter som människor kan prata med. Systemen använder stora mängder data, maskininlärning och naturlig språkbehandling för att kunna imitera mänskliga interaktioner, känna igen tal och textinmatningar.
Saker som länge varit en utmaning för språkteknologer som arbetar med dialogsystem är sådant som retoriska frågor. Nu har en forskargrupp vid Göteborgs universitet upptäckt att skratt kan vara en nyckel för att dialogsystemen bättre ska kunna förstå avsikten.
– Våra studier har lagt grunden för att kunna integrera skratt i talade dialogsystem, säger Vladislav Maraev.
Han har precis disputerat med avhandlingen Who is laughing now? Laughter-infused dialogue systems och är en del av forskargruppen CLASP, Centrum för språkteori och sannolikhetsstudier, vid Göteborgs universitet.
– Avhandlingen visar att neurala nätverk effektivt kan förutsäga skratt från dialogutskrifter. Dessutom gav vi samma uppgift till människor och det visade sig att neurala nätverk var betydligt bättre på det än otränade människor. Detta tyder på att människor inte har en uppfattning om varför de skrattar vid vissa särskilda tillfällen – trots att deras skratt följer regelbundna mönster.
Relaterat till ögonrörelser
För ett dialogsystem som involverar en avatar eller liknande är det viktigt att lära sig hur skrattet är kopplat till andra beteenden, för att kunna lägga in skratt på rätt ställe med hjälp av artificiell intelligens. Forskarna har därför undersökt hur skrattet förhåller sig till ögonrörelsemönster när människor interagerar med varandra.
– Vi visar att skrattets funktion är relaterat till olika ögonrörelsemönster, i synnerhet att ögonen kan avslöja början och slutet på skrattet. Ett annat fynd är att olika typer av skratt följs av olika ögonrörelsemönster både när det gäller personen som skrattar och den person de interagerar med.
Fynden tyder på att framtidens konversationsagenter inte bör hantera alla skratt på samma sätt.
– De måste vara känsliga för en exakt koordination mellan skratt och blick, som är helt beroende av vilken typ av skratt det handlar om, säger Vladislav Maraev.
Avhandlingen studerar också hur skratt påverkar tolkningen av en användares kommunikativa avsikter. Som exempelvis vid retoriska frågor, som på en ytnivå ser ut som en fråga men där avsikten inte är att ställa en fråga och det därför inte krävs något svar.
För språkteknologiska tillämpningar, det vill säga datorprogram som används för att analysera, förstå och generera naturligt språk, har det länge varit en utmaning att förstå bildliga betydelser.
– Vi upptäckte att det är användbart att använda skratt för det syftet. Det var fascinerande att se att skratt hjälper till att klargöra betydelsen när systemet skulle förstå användarens avsikt. Detta gällde såväl bokstavliga som bildliga tolkningar av yttranden. Vi visade att skratt på helt egen hand kan avslöja den kommunikativa avsikten, säger Vladislav Maraev.
Humor som ett interaktivt fenomen
Genom att dra paralleller mellan skratt och det som i språkvetenskapliga sammanhang kallas för grounding – det vill säga signaler som visar att alla i ett samtal är med på tåget, genom att till exempel uttala ett ”mhm” – tittade forskarna bland annat på skratt som användes som nekande svar på frågor. Det gav dem en insikt om möjligheten att inkludera kunskaper om skratt i maskininlärningen.
– Detta bidrag till forskningen är ett exempel på hur skratt kan användas inom dialogsystem och visar potentialen för att utvidga forskningen till andra typer av skratt, som när det används som positiv återkoppling på ett skämt.
Ytterligare ett mål med studierna var att överbrygga klyftan mellan skratt och humor. Även om humor inte är en förutsättning för skratt så är de nära sammankopplade och Vladislav Maraev betonar hur viktigt det är att analysera humor som ett interaktivt fenomen och hur det är kopplat till skratt.
– Vi föreslår en teori som vi tror är den första som har ett interaktivt förhållningssätt till humor. Vi undersöker hur humor är relaterat till ett resonerande om sociala konventioner och andra inlärda och underförstådda antaganden och förklarar teorin utifrån grunder som ligger utanför existerande teorier om humor och istället används i diskussioner om andra språkliga och interaktiva fenomen.